Styrsöbolaget – ett rederi med en lång stolt historia

Ångbåtarna Styrsö II, Vira och Styrsö vid Styrsö Bratten 1929

Den trafik som Styrsöbolaget utför idag har gamla anor. Redan 1837 sattes den första ångslupen i trafik på älven i Göteborg. Från 1850-talet industrialiserades delar av Hisingssidan främst genom tillkomsten av skeppsvarven. Detta gav underlag för utökad ångslupstrafik. Sommartid ordnades söndagar utflykter till skärgården. Främsta utflyktsmålet blev Styrsö Bratten där det fanns ett värdshus. Där skapades inom kort Styrsö Havsbad med kall- och varmbadhus, restaurang och flera hotell.

Ångaren Styrsö vid Styrsö Bratten 1929

Från sommaren 1867 trafikerade Styrsö reguljärt av Göteborgs Ångslupsbolag. Bolaget ombildades 1872 till Göteborgs Nya Ångslups AB som expanderade snabbt med nya linjer till både södra och norra skärgården. Trafiken utgick från Ångslupsbron vid Skeppsbron. De flesta av Ångslupsbolagets båtar hade fågelnamn såsom Dufvan, Ejdern, Falken, Lärkan, Svalan, Svanen och Ärlan men även andra namn såsom Vira, Svea, Göta och Styrsö. Styrsö Havsbad, som ägdes av kapitalstarka intressenter, var vid förra sekelskiftet missnöjda med Ångslupsbolaget sätt att sköta trafiken. Havsbadet beställde därför två egna nya båtar som sattes i trafik sommaren 1904 under namnen Styrsö I och Styrsö II. Ångslupsbolaget svarade med den nybyggda Styrsö 1907. Under några år blev det hård konkurrens mellan de båda bolagen. Det slutade med en uppgörelse där Badhusbolagets ägare övertog aktiemajoriteten i Ångslupsbolaget. Ångslupsbolaget fick ekonomiska problem under första världskriget och gick i konkurs hösten 1921. Detta berodde till stor del på konkurrens från motorstånkor som kunde hålla lägre priser än ångbåtarna som hade drabbats av kraftigt ökade kolpriser. Till konkurrenterna hörde Styrsö Motortrafik som startats av Gustaf Samuelsson från Styrsö. Motorstånkorna var gamla fiskebåtar som byggts om till passagerartrafik med synnerligen primitiva salonger och driftbilliga tändkulemotorer. Ordet stånka syftade på tändkulemotorns avgasljud. Våren 1922 köptes Ångslupsbolagets båtar av AB Styrsö Havsbad för att säkra fortsatt sommartrafik med badgäster till Styrsö. För trafiken behölls dock bara ångarna Styrsö och Styrsö II (ex Ejdern).

Motorstånkan Neptun, 1929

1922 bildade Gustaf Samuelsson tillsammans med några andra styrsö- och donsöbor Styrsö Nya Trafik AB som allmänt kom att kallas Styrsöbolaget. Syftet var att bedriva helårstrafik till nytta för öarnas befolkning. Trafiken inleddes med motorstånkorna Aldebaran och Neptun som kompletterades med nyinköpta ångbåten Vira. 1928 köpte Havsbadets ägare Styrsö Nya Trafik AB och fortsatte den sammanslagna trafikverksamheten under detta namn. Med ångbåtarna Styrsö, Styrsö II, Vira och Vira II (ex Falken) samt motorstånkorna Aldebaran och Neptun utvecklades trafiken vidare. Stånkorna gjorde ca 7 knops fart, var obekväma och vibrerade en hel del. De var billiga i drift och användes främst under lågsäsong när det var mest gods och öbor som hade nytta av trafiken. Ångbåtarna var tystgående, relativt bekväma och gjorde 10-12 knops fart men var dyra i drift och användes främst i den lönsamma sommartrafiken. Under isvintrar svarade den kraftiga isgående ångaren Styrsö II för trafiken.

Disa vid Vrångö, sommaren 1970

1930-talet var gyllene år för skärgårdstrafiken, men Styrsöbolaget drabbades varje sommar av någon konkurrent som satte in en båt på de mest lönsamma bryggorna. Den olönsamma vintertrafiken fick Styrsöbolaget sköta självt och sommarens överskott som skulle subventionera vintertrafiken räckte därför inte till. Ägarna valde att sätta bolaget i konkurs i maj 1934. AB Styrsö Havsbad hyrde då båtarna från konkursboet och trafiken kunde fortsätta. Styrsö Havsbad övertogs därefter av AB Långedrag som sålde aktierna i Havsbadet hösten 1935. AB Långedrag behöll dock båtar och bryggor och bildade ett nytt rederi som fick namnet Styrsö Trafik AB, som från den 1 oktober 1935 övertog det tidigare bolagets verksamhet och båtar. Det nya bolaget satsade stort och lät bygga de isgånde och  dieselmotordrivna Disa och Vesta vid Lödöse Varf 1936 resp 1937. Med en femcylindrig Nohab-diesel på 160 hk gjorde de 10 knops fart och ersatte motorstånkorna i vintertrafiken. Två begagnade båtar inköptes för att ersätta äldre fartyg; ångaren Göta 1936 och motordrivna kombinerade passagerar- och godsbåten Hakefjord II 1945. Andra världskriget satte stopp ett tag för den planerade fortsatta utvecklingen av flottan med fler nybyggen.

Göteborgs stad köpte 1949 AB Långedrag och blev då samtidigt ägare till Styrsö Trafik AB. Bolaget satsade på nybyggda båtar för att ersätta ångbåtarna. Först kom dock rundtursbåten Långedrag som var en av landets första aluminiumbåtar när den sattes i trafik 1950. Den gjorde rundturer i södra skärgården från Långedrag. 1951 tillkom isgående Ylva som var av större och vidareutvecklad Disatyp. I slutet av 1951 levererades sommarbåten Fröja som kom i trafik 1952. Ångbåtarna Vira II och Göta såldes, Styrsö motoriserades inför sommaren 1952 och den sista ångbåten Styrsö II såldes 1954. Huvuddelen av trafiken kördes från Skeppsbron. Redan på 1930-talet kördes vissa turer i lågtrafik från Långedrag och 1948 stod en ny brygga i Saltholmen klar för dessa turer.

I början av 1960-talet minskade arbetstillfällena inom fiske och behovet av att kunna arbetspendla till stan uppkom. Till att börja med var det två taxibåtsföretag på Styrsö och Donsö som började med tidtabellsturer för pendlare till Saltholmen. Från 1965 satsade även Styrsöbolaget på pendlarna och minskade antalet turer till Skeppsbron och för att kunna öka antalet turer till Saltholmen inom ramen för i stort sett samma kostnad. Rundtursbåten Långedrag sattes in i reguljärtrafiken och körde även turer för skolbarn till Styrsö. På Saltholmen var konkurrensen knivskarp mellan Styrsöbolaget och taxibåtarna. 1971 byggde Styrsöbolaget den snabbgående Harry Hjörne som gav bättre trafik och slog ut taxibåtarna.

1969 uppdelades ansvaret för båttrafiken mellan Göteborgs stad och Styrsö kommun och det nuvarande AB Göteborg-Styrsö Skärgårdstrafik bildades med båda parterna som hälftenägare. Det nya bolaget tog över den tidigare verksamheten. 1972 övertog Styrsöbolaget det privata företaget Charles Erickssons Båttrafiks linjer från Saltholmen till Asperö Norra, Brännö Rödsten, Knarrholmen och Stora Förö. Även båtarna Aina, Daga och Roland ingick i köpet, men såldes inom några år när de ersatts med nya större båtar. Från mitten av 1950-talet hade Styrsöbolaget kört personaltransporter över älven för Lindholmens Varv med Fröja och Ylva fram till 1963. 1964 övertog Styrsöbolaget personaltransporterna för Götaverken med den nyinköpta färjan Göta. Några år därefter övertogs bemanningen och driften av Eriksbergs personalfärja E M V 1. Personaltransporterna upphörde när varven minskade sin verksamhet omkring 1976. 1972 hade Styrsöbolaget övertagit Hamnstyrelsens enda kvarvarande färjelinje Haket-Lindholmen och färjan Dan Broström. Denna linjen var då den enda kvarvarande av de fem linjer som fanns över älven knappt tio år tidigare.

Styrsö kommun införlivades med Göteborgs stad 1974 och skärgårdstrafiken fick då samma biljettaxa som spårvagnar och bussar. För resenärerna blev det billigare att resa. Öarnas befolkning började öka från ca 2 700 invånare till dagens 4 600. När resandet ökade var det nödvändigt att förnya fartygsflottan för att få högre kapacitet. En ny generation fartyg ersatte många av de äldre. Den första var Ejdern 1975 (nuvarande Älv-Snabben 3), följd av första Silvertärnan (I) 1976, Vipan 1978, Fröja (II) 1980, Skarven 1981 och Silvertärnan (II) 1986. Gamla Styrsö från 1907 rustades upp för beställningstrafik och sattes från 1978 i kommersiell sommartrafik till Marstrand tillsammans med Sällskapet Ångbåtens ångare Bohuslän. Då hade det inte gått båt från Göteborg till Marstrand sedan 1963. Trafiken med Styrsö till Marstrand blev efter några år daglig sommartid och anlöpte även Kalvsund, Björkö Framnäs, Öckerö och Rörö. Med Styrsö inleddes även kvällsturerna till dansen på Brännö. Styrsöbolaget provade även kommersiell trafik några somrar till Öckerö, Hönö och Fotö samt Vinga. Efter beslut om att upphöra med den kommersiella trafiken såldes Styrsö till Norge efter sommaren 1992 och den trafikerar sedan dess Telemarkskanalen i kraftigt ombyggt skick under namnet Henrik Ibsen. Kraven på större kapacitet och bekvämare båtar även under isvintrar resulterade i nya isgående Ylva (II) 1989 och Vesta (II) 1998. Gamla Vesta (I) såldes 1995 och Disa 1999.

År 2000 privatiserades Styrsöbolaget sedan Göteborgs stad beslutat sälja bolaget. Två år senare upphandlade Västtrafik den passagerartrafik som Styrsöbolaget utförde i södra skärgården och på Göta älv. Styrsöbolaget vann det nya trafikavtalet för perioden 2004-2013.  Även nästa upphandling vanns med trafikstart 2014. 2004 år köptes Styrsöbolaget av den franska koncernen Connex som efter namnbyte först blev Veolia Transport Sverige AB och från 2015 Transdev Sverige AB.

Efter överenskommelse med Västtrafik beställde Styrsöbolaget två snabbåtar av katamarantyp byggda i kolfiber vid det norska varvet Brödrene Aa under 2008. Syftet var att reducera restiderna på den långa linjen till Donsö och Vrångö och därmed verka för att bibehålla en levande skärgård med stor bofast befolkning. Beställningen hade föregåtts av provtrafik med den inhyrda norska snabbåten Rygerfjord. Snabbåtarna Valö och Rivö sattes i trafik under 2010. De körs i fartområdet 25-28 knop som är dubbla farten mot de konventionella fartygen. För resenärerna har snabbåtarna reducerat restiden och förbättrat turtätheten. Resultatet har blivit ökat resande och nöjdare öbor. Från 2016 förlängdes under sommartidtabellen vissa turer från Saltholmen till Stenpiren för att erbjuda bekväma resor till och från city, utan byten till spårvagn eller buss. Detta har blivit mycket uppskattat av pendlare till skola och arbete, samt för besökare till skärgården som får en fin båttur genom hamnen. Från den 10 december 2017 förlängdes även vissa turer under vintertidtabellen till Lindholmspiren och Stenpiren för att underlätta öbornas arbets- och skolpendling när väg- och järnvägsarbeten för Västsvenska paketet ger störningar och längre restider landvägen.

Gods till södra skärgården transporterades från början bara på passagerarbåtarna. Allteftersom godsmängderna ökade blev detta ohållbart, dels för att det tog plats ombord och mycket tid vid bryggorna. Från 1930-talet kördes sommartid godsturer med någon av motorstånkorna. Dessa turer togs sedan över av Hakefjord II som från 1950-talet gick hela året med godsturer. Den kompletterades från 1951 sommartid med Aldo som var en inköpt f d fiskebåt. Aldo ersattes med den större godsskutan Solamit från 1966. 1978 inleddes en ny epok när Göta sattes i trafik efter ombyggnad från personfärja till lastfärja och godset kunde lastas och lossas med gaffeltruck via stävramp. Tidigare hade handlastning, vinschar och kranar använts. Bilfärjan Vira köptes 1979 från Vägverket och med den tog Styrsöbolaget hand om alla transporter av bilar i södra skärgården. Vira namnändrades till Älv-Vira 2003 när den fick en avlyftbar passagerarmodul för att även kunna användas i älvtrafiken. 1990 tillkom nybyggda bilfärjan Ärlan som ersatte Vira som ordinarie färja i södra skärgården. Ärlan inreddes med passagerarutrymme under däck för att kunna vara reserv i persontrafiken under isvintrar. 2005 inköptes bilfärjan Nordö II som efter ombyggnad till lastfärjan Göta II sattes i trafik 2006 och ersatte Göta som såldes. Under oktober 2007 flyttade frakttrafiken från Saltholmen till en ny terminal i Fiskebäck som byggts av Göteborgs stad, Trafikkontoret. Frakttrafiken körs efter upphandling på uppdrag av Göteborgs stad, Trafikkontoret.

På norra älvstranden projekterades i slutet av 1980-talet nya bostadsområden, skolor och andra verksamheter på de då gamla delvis öde varvsområdena. Styrsöbolaget fick 1990 i uppdrag från Eriksbergs Förvaltnings AB och Lindholmen Utveckling att vara operatör för dess nya båtar på den nystartade Älvsnabbenlinjen från Lilla Bommen via Lindholmen till Eriksberg. Samtidigt upphörde den gamla färjelinjen med Dan Broström till Lindholmen. Dåvarande Stadstrafikens taxa infördes på Älvsnabbenlinjen. Linjen förlängdes 1991 till Klippan. Linjen trafikerades från början av de vattenjetdrivna Älv-Snabben 1 och 2 med plats för 54 passagerare. Trafiken blev redan från starten en succé och båtarna för små. De kunde dock lätt uppgraderas till 100 passagerare. Disa fick bli extrabåt i högtrafiken. 1993 sattes Älv-Snabben 3 (ex Ejdern) in i trafiken men kapaciteten räckte ändå inte till. Kostnaderna och ansvaret för båttrafiken försköts efterhand från Eriksberg och Lindholmen till dåvarande Stadstrafiken, som senare övergick till Västtrafik. Samtidigt köpte Styrsöbolaget Älv-Snabben 1 och 2 eftersom uppdraget att driva trafiken låg kvar på Styrsöbolaget. Två nya större båtar beställdes av Styrsöbolaget för leverans 1994-1995 som fick namnen Älv-Snabben 4 och 5. De två första båtarna såldes till Stockholms skärgård. 2001 utökades älvtrafiken med den korta tvärlinjen Rosenlund-Lindholmspiren som går under namnet Älvsnabbare. Älvsnabbarelinjen är sedan våren 2011 en avgiftsfri linje för att främja cykelpendlingen och där Göteborgs stad står för intäktsbortfallet. Resandet på linjen ökade snabbt efter den blev gratis att resa med och trafikeras numera med två fartyg i 7-8 minutersintervall under högtrafik. För trafiken Rosenlund-Lindholmspiren beställde Västtrafik två nya pendelfärjor som sattes i trafik våren 2015 och opereras av Styrsöbolaget. Den 16 augusti 2015 ersattes Rosenlund med den nya terminalen vid Stenpiren som trafikeras av de båda linjerna 285 Älvsnabben och 286 Älvsnabbare. Från den 13 december 2015 utökades trafiken på 285 Älvsnabben med tätare turer. I älvtrafiken trafikeras normalt linje 285 med Älv-Snabben 4, 5 och Skarven medan Älveli och Älvfrida trafikerar linje 286. Älv-Snabben 3 och Älv-Vira är reservfartyg.

För att utföra de trafikuppdrag som Styrsöbolaget har krävs ett stort antal fartyg. Styrsöbolaget äger 16 fartyg som används för de olika trafikuppdragen för Västtrafik och Göteborgs stad, Stadsmiljö.

Utöver de egna fartygen hyrs dessutom pendelfärjorna Älveli, Älvfrida, Elvy och Eloise från Västtrafik för linje 286 och 287.

De flesta fartygen går enligt tidtabell men det finns också reservfartyg för att klara trafiken vid behov av extraturer eller som avlösare vid service- och varvsbesök.

Under isvintrarna i slutet av 1970-talet visade sig de tre isgående Disa, Vesta och Ylva för små för det ständigt ökande resandet. Ett nytt isgående fartyg beställdes därför vid Djupviks Varv och nybygget tidigarelades före aluminiumfartyget Skarven som redan var beställt vid varvet. Det nya fartyget Fröja fick ett undervattensskrov som var en vidareutveckling av isgående Ylva från 1951.
Fröja är det fornnordiska namnet på kärleksgudinnan och hade tidigare burits av 1951 års Fröja.

Fröja var den första moderna styrsöbåten som fick salong även på övre däck för att kunna få så mycket sittplatser som möjligt inomhus för vintertrafiken. Fartyget har ett kraftigt isklassat stålskrov som Falkenbergs Varv byggde som underleverantör till Djupviks Varv. 1993 genomfördes en uppgradering med ny inredning, tak över soldäck och nya motorer. Hösten 2012 fick salongerna nya stolar.

Fröja är 29,19 m lång och 7,72 m bred. Den får ta max 382 passagerare och har 200 sittplatser i salonger. Efter motorbyte under oktober 2014 drivs Fröja av två Volvo Penta D16 MH på tillsammans 1 100 hk (808 kW) som är kopplade till en ställbar propeller. Farten är 12,5 knop.

Göta II är sedan sommaren 2006 insatt i frakttrafiken från Fiskebäck till södra skärgården. Färjan är byggd 1969 vid Åsiverken i Åmål under namnet Nordö II för Öckerö kommuns dåvarande trafik från Hälsö till Rörö för passagerare och bilar. Vägverkets färjerederi tog över trafiken och färjan 2000 och färjan köptes 2005 av Styrsöbolaget. Den byggdes därefter om vid Djupviks Varv till kombinerad bil- och lastfärja med täckta utrymmen för gods och kylrum för livsmedel. Lastning och lossning sker med gaffeltruckar via stävramp.

Göta II är 30,03 m lång och 8,57 m bred. Skrovet är byggt i stål och isklassat. Under hösten 2014 installerades en ny Caterpillar 3508C motor på 862 hk (634 kW) som kompletterats med SCR avgasrening och partikelfilter. Motorn driver en ställbar propeller av Bergs tillverkning. Farten är 11,5 knop.

Kungsö inköptes av Styrsöbolaget i november 2017. Den har tidigare tillhört Rederi AB Bohuslänska Kusten och burit namnet Walona och används för beställningsturer och turer till Vinga från Stenpiren. Kungsö har anpassas för Styrsöbolagets trafik. Under sommaren 2018 trafikerar den en ny linje Stenpiren-Eriksberg-Hönö Klåva i Styrsöbolagets egen regi med egen taxa. Läs mer under Hönötrafiken!

Kungsö kommer fortsättningsvis även att hyras ut för beställningsturer. Kontakta fredrik.helm@styrsobolaget.se

Kungsö är byggd 1986 i glasfiberarmerad plast vid Abelvaer Slipp & Mekanisk Verksted. Fartyget är 29,98 m långt och 8,38 m brett och får ta 273 passagerare. Café finns ombord. Framdrivningen sker med tre Scania V8-motorer på totalt 1 260 hk som driver var sin ställbar propeller från Servogear. Normal fart är 13,5 knop.

Efter överenskommelse med trafikhuvudmannen Västtrafik beställde Styrsöbolaget två snabbåtar av katamarantyp som byggdes i kolfiberarmerad sandwichkonstruktion vid varvet Brödrene Aa i norska Hyen för leverans under 2010. Bakgrunden var behovet av att snabba upp turerna på den långa linjen från Saltholmen till Donsö och Vrångö. Rivö som var den andra snabbåten levererades den 3 september och sattes i reguljär trafik den 27 september 2010. Namnet Rivö kommer från fyrön som ligger längst norrut i södra skärgården mittemot Asperö.

Rivö är 27,09 m lång och 8,39 m bred. Passagerarkapaciteten är 163 personer, vilket är lika med antalet sittplatser i salongen. Två st 6 cylindriga Yanmar dieselmotorer på tillsammans 2 026 hk (1 498 kW) driver var sin ställbar Servogearpropeller. Motorerna utbyttes mot nya under hösten 2022 och är miljöklassade enligt TIer 3. Farten är 28,5 knop med full last.

Silvertärnan som är byggd 1986 vid Djupviks Varv inledde en ny och för resenärerna bekvämare standard bland Styrsöbolagets fartyg i södra skärgården. Däcken var planare än på tidigare fartyg, salongsskotten var ljusa, stolarna tygklädda och det var heltäckande mattor i salongerna. På övre däck inreddes ett café. De heltäckande mattorna blev dock ingen succé och ersattes med mer praktiska mattor och nya stolar efter några år. Silvertärnan ersatte från 1986 en tidigare namne som hade byggts 1976.

Skrovet som är byggt i aluminium är kraftigt dimensionerat och förstärkt för gång i is. Längden är 30,22 m och bredden 7,72 m. Passagerarkapaciteten är max 389 personer. Det finns 196 sittplatser i salongerna varav 47 i caféet. En andra uppgradering med nya stolar gjordes 2007. Silvertärnan drivs sedan 2020 av två Volvo Penta D13 MH-motorer med en total effekt av 1000 hk (735 kW). I samband med motorbytet år 2020 försågs huvudmoterna med katalysatorer som renar avgaserna. Varje motor driver en ställbar propeller av Bergs tillverkning. Farten är 13,5 knop.

Skarven levererades 1981 från Djupviks Varv och är byggd i aluminium. Skarven var den första styrsöbåten med café i salongen på övre däck. Caféet stängdes när den ersattes av nya Ylva 1989 och istället blev kvällsbåt. Skarven är tursatt i södra skärgården under sommartidtabellen och är under övriga året i trafik på Älvsnabbenlinjen.

Fartyget är 28,80 m långt och 7,52 m brett. Det finns 195 sittplatser i salongerna och maximal passagerarkapacitet är 298 personer. Skarven byggdes om 1991 med bland annat ny inredning. 2021 fick den nya mattor och stolar i salongerna. Skarven drivs sedan 2020 av två Volvo Penta D13MH på totalt 900 hk (662 kW) som är kopplade till var sin fast propeller. Motorerna har under hösten 2016 försetts med partikelfilter. Farten är 13,5 knop.

Bilfärjan Svea inköptes av Styrsöbolaget i november 2017. Färjan har under våren 2018 anpassas för Styrsöbolagets frakttrafik. Färjan har namnändrats till Svea som är ett namn med anor i skärgårdstrafiken. Systerbåtarna Svea och Göta trafikerade södra och norra skärgården från 1895. Göta togs ur trafik av Styrsöbolaget 1951 medan Svea gick för Öckeröbolaget fram till 1967. Båda fartygen är skrotade. Numera återfinns efterträdarna i Styrsöbolagets frakttrafik från Fiskebäck till södra skärgården.

Svea har tidigare tillhört Malmqvist Sjö- & Allservice under namnet Lagnö och har under åren 2007-2012 trafikerat leden Norra Lagnö-Tynningö i Stockholms skärgård. Färjan var från leveransen 1957 till 2006 finsk vägfärja och hade från början namnet Korpo. Den trafikerade ursprungligen leden Nagu-Korpo i skärgården sydväst om Åbo. 1999 fick färjan namnet Inimo som behölls fram till 2006 när den såldes till Sverige och fick namnet Lagnö.

Färjan är byggd 1957 vid Ahlströms varv i Varkaus i Finland som ligger vid Saimens sjösystem. Från sjösystemet transporterades den på järnväg till Finska viken där den färdigställdes. Den normala förbindelsen till havet via Saimaa kanal var stängd efter att ha förstörts under kriget. Färjan genomgick en omfattande ombyggnad 1969 när den förlängdes med 15 m och moderniserades. Vissa ombyggnader gjordes när den kom till Sverige 2006.

Lagnö är 43,62 m lång och 8,10 m bred och skrovet som är byggt i stål är isförstärkt. Färjan drivs av två Volvo Penta D16MH på totalt 1200 hk (882kW) som driver var sin Aquamasterpropeller. Farten är 8 knop.

Efter överenskommelse med trafikhuvudmannen Västtrafik beställde Styrsöbolaget två snabbåtar av katamarantyp som byggdes i kolfiberarmerad sandwichkonstruktion vid varvet Brödrene Aa i norska Hyen för leverans under 2010. Bakgrunden var behovet av att snabba upp turerna på den långa linjen från Saltholmen till Donsö och Vrångö. Valö som var den första snabbåten levererades den 16 april och sattes i reguljär trafik den 20 juni 2010. Namnet Valö kommer från fyrön som ligger längst söderut i södra skärgården innan det öppna Kattegatt tar vid.

Valö är 27,09 m lång och 8,39 m bred. Passagerarkapaciteten är 163 personer, vilket är lika med antalet sittplatser i salongen. Två MAN D2842 LE410 dieselmotorer på tillsammans 2 038 hk (1 498 kW) driver var sin ställbar Servogearpropeller. Motorerna utbyttes mot nya i december 2014. Farten är 28,5 knop med full last.

Vesta är byggd med kraftigt isklassat stålskrov för att kunna gå i trafik även under svåra isvintrar. Den är av vidareutvecklad Ylva-typ och byggdes 1998 vid Båtservice Holding i norska Mandal. Ombord finns café på övre däck. Vesta har fått sitt namn efter den romerska gudinnan för ”den husliga härden”. Det är Styrsöbolagets andra fartyg med detta namnet. Föregångaren som också var isgående byggdes 1937, förlängdes 1976 och såldes 1995. Den heter numera Rex och tillhör Blidösundsbolaget i Stockholm.

Vesta är 34,42 m lång och 8,02 m bred. Passagerarkapaciteten är max 447 personer och det finns 246 sittplatser i salonger, varav 68 i caféet på övre däck. Stolar och mattor har förnyats under oktober 2016. Vesta drivs sedan 2021 av två Volvo Penta D16 MH-motorer på tillsammans 1 200 hk (882 kW). Dessa driver via en samkörningsväxel en ställbar KaMeWa-propeller som ger 13,5 knops fart. Huvudmotorerna är försedda med katalysatorer som renar avgaserna.

Vipan som är en halvsnabb aluminiumbåt levererades 1978 från Djupviks Varv. Sedan snabbåtarna sattes i trafik under 2010 är Vipan främst reservbåt för dessa men har egna turer under sommartidtabellen.

Vipan är 29,60 m lång och 6,72 m bred. Max passagerarantal är 300 personer och det finns 154 sittplatser i salongen. Den uppgraderades 1992 med ny inredning och 2002 installerades nya stolar i salongen.

Under december 2015 installerades två nya Volvo Penta D16 motorer på tillsammans 1 200 hk (882 kW). Farten är max 17,5 knop.

För att öka kapaciteten under isvintrar beställde Styrsöbolaget Ylva vid Oskarshamns Varv för leverans hösten 1989. Fartyget har ett isklassat stålskrov med överbyggnad i aluminium.

Namnet Ylva är fornnordiskt med betydelsen den yra eller vilda. Den gamla Ylva, som också var isgående, var byggd för Styrsöbolaget 1951 och såldes 1985.

Ylva är 34,15 m lång och 7,75 m bred. Det finns 229 sittplatser i salongerna, varav 75 i caféet på övre däck. Ylva uppgraderades med nya stolar 2008. Max tillåtet passagerarantal är 447.

Sedan december 2012 drivs Ylva av en Caterpillar 3508C på 1 014 hk (746 kW) som driver en ställbar KaMeWa-propeller. Farten är 13 knop.

Älveli och Älvfrida tillhör Västtrafik och är dubbeländade pendelfärjor avsedd för Västtrafiks linje 286 Älvsnabbare. Färjorna är utformade för snabb ombord- och ilandstigning för resenärer både med och utan cykel på korta resor över älven.

Färjorna beställdes av Västtrafik och byggdes 2014-2015 vid Uudenkaupungin Työvene/Nystads Arbetsbåtar i Uusikaupunki/Nystad, Finland. Älveli levererades till Västtrafik i Göteborg den 8 januari 2015 och Älvfrida den 27 mars 2015.

Färjorna ägs av Västtrafik och hyrs av Styrsöbolaget som sköter bemanning, drift och underhåll av dem. Trafikstarten på linje 286 skedde den 30 mars 2015 för Älveli och 27 april för Älvfrida. Dessförinnan hade färjorna dock kört sporadiskt på linjen efter utbildning av besättningar och intrimning av tekniken ombord.

Färjorna som är byggda i stål är 32,99 m långa och med en största bredd av 8,71 m. De är förstärkta för gång i is. Passagerarkapaciteten är 298 personer och det finns plats för 80 cyklar.

Färjorna är utformade för att ha en låg drivmedelsförbrukning och drivs av ett dieselelektriskt maskineri. Generatoraggregaten producerar elström till propellermotorer och andra elförbrukare ombord. De båda generatoraggregaten drivs av var sin Scania DI09-motor på vardera 350 hk (257 kW) som är försedd med partikelfilter.

Färjorna har ett Rolls Royce Azimuth truster propelleraggregat i varje ända. Aggregaten är omsvängbara 360 grader och har dubbla motroterande propellrar. Farten är 11 knop.

När Styrsö kommun införlivades med Göteborgs stad 1974 infördes samma taxa i södra skärgården som på spårvagnar och bussar. Det blev billigare att resa med båtarna och antalet turer ökade. Öarnas befolkning ökade när fler flyttade ut och resandet ökade så snabbt att de dåvarande fartygens kapacitet räckte inte till. Styrsöbolaget beställde därför ett nytt fartyg som levererades från Djupviks Varv sommaren 1975 under namnet Ejdern. Namnvalet var en återgång till en tradition som började redan från 1870-talet när de flesta skärgårdsbåtarna i Göteborgs södra och norra skärgård fick fågelnamn.

Ejdern var för sin tid mycket modernt konstruerat med genomgående huvuddäck utan trappor till fördäck och med stävtillägg. Som första skärgårdsbåt fick Ejdern bogpropeller. 1993 breddades skrovet och fartyget fick ny styrhytt och ny inredning. 1994 sattes Ejdern in i älvtrafiken och fick då namnet Älv-Snabben 3. De små vattenjetdrivna Älv-Snabben 1 och 2 som var med från starten av trafiken 1990 räckte då inte längre till. 2011 uppgraderades den med nya stolar i salongen. Från att ha varit reservbåt för älvtrafiken under några år blir 3:an åter ordinarie båt på Älvsnabbenlinjen när trafiken utökas den 13 december 2015.

Älv-Snabben 3 som är byggd i aluminium är 27,24 m lång och 6,92 m bred. Den får ta 298 passagerare och har 134 sittplatser i salongen. Vid motorbyte i mars 2015 installerades två nya Scania DI13 på totalt 800 hk (588 kW) med partikelfilter. Motorerna är kopplade till var sin fast propeller. Farten är max 13,5 knop.

När Älvsnabbentrafiken inleddes 1990 ökade resandet mycket snabbt. De två första båtarna Älv-Snabben 1 och 2 som bara kunde ta 100 passagerare blev snabbt för små och kompletterades med Älv-Snabben 3 och Disa som båda tidigare trafikerat södra skärgården. Vid norska Båtservice Holding i Mandal beställdes Älv-Snabben 4 för leverans och trafikstart hösten 1994. Den är byggd i aluminium och förstärkt för gång i is. Fartyget utformades för att kunna ta minst 20 cyklar på fördäck och med breda stävportar för att kunna ta ombord och iland resenärer snabbt. 1995 tillkom systerfartyget Älv-Snabben 5..

Fartyget är 31,55 m långt och 8,15 m brett. I salongen finns 158 sittplatser och tillåtet passagerarantal är max 448. Salongen uppgraderades med nya mattor och stolar 2010. Sedan 2009 drivs fartyget av två Volvo Penta D12 MH på totalt 900 hk (662 kW). Motorerna är sedan 2014 försedda med partikelfilter. Motorerna är via reduktionsväxlar kopplade till var sin fast propeller. Fart 12,5 knop.

När Älvsnabbentrafiken inleddes 1990 ökade resandet mycket snabbt. De två första båtarna Älv-Snabben 1 och 2 som bara kunde ta 100 passagerare blev snabbt för små och kompletterades med Älv-Snabben 3 och Disa som tidigare trafikerat södra skärgården. Vid norska Båtservice Holding i Mandal beställdes Älv-Snabben 4 för leverans och trafikstart hösten 1994 och hösten 1995 levererades systerfartyget Älv-Snabben 5. Den är kraftigt byggd i aluminium och förstärkt för gång i is. Fartyget utformades för att kunna ta minst 20 cyklar på fördäck och med breda stävportar för att kunna ta ombord och iland resenärer snabbt.

Fartyget är 31,55 m långt och 8,15 m brett. I salongen finns 158 sittplatser och tillåtet passagerarantal är max 448. Salongen uppgraderades med nya mattor och stolar 2011. Sedan december 2010 drivs fartyget av två Scania DI12 på totalt 900 hk (662 kW). Motorerna är sedan 2014 försedda med partikelfilter. Motorerna är via reduktionsväxlar kopplade till var sin fast propeller. Fart 12,5 knop.

Under våren 2024 har Älvsnabben 5 elektrifierats som ett steg i vårt miljöarbete och anpassning till framtidens trafik.

Färjan som är en dubbeländad pendelfärja kan även benämnas kombifärja. Den är reserv för linjen Lindholmspiren-Stenpiren och användas även för frakttrafiken i södra skärgården varvid passagerarmodulen lyfts iland för att få fritt däck för bilar eller gods.

Färjan är byggd 1954 vid Bröderna Larssons Varv i Kristinehamn för Vägverket under namnet Alnö 2. Den trafikerade Alnön utanför Sundsvall tills Alnöbron ersatte. Efter namnändring till Färja 190 kom den till färjelinjerna över Ångermanälven och fick förstärkt bildäck för att klara de tunga timmerlastbilarna på Hemsöleden. När färjan köptes av Styrsöbolaget 1979 ändrades namnet till Vira och trafikuppgiften blev att köra fordon till södra skärgården. 2003 fick den namnet Älv-Vira i samband med ombyggnad till kombifärja.

Älv-Vira som är 28,20 m lång och 8,09 m bred har ett isförstärkt stålskrov. Med passagerarmodulen ombord får färjan ta 300 passagare. Det finns 34 sittplatser i salongen och gott om ståplatser.

Under hösten 2015 installerades två nya Scania DI13-motorer på totalt 800 hk (588 kW). Dessa har under hösten 2016 försetts med partikelfilter. Motorerna driver en ställbar Jönköpingspropeller i var ända av färjan. Farten är 11,5 knop.

Bilfärjan Ärlan levererades 1990 från Oskarshamns Varv och var avsedd för de ökade transporterna till södra skärgården där bilfärjan Vira inte längre räckte till. Styrsöbolaget hade då kört bilar med Vira sedan 1979. För livsmedel finns kylrum och godsrum på däck. Styckegods hanteras med hjälp av färjans gaffeltruck.

Ärlan är byggd som dubbeländad pendelfärja med ramper och propellrar i båda ändar. Skrovet är byggt i stål och isklassat. Färjan är 36,18 m lång och 9,18 m bred. Färjans drivs sedan hösten 2013 av två Volvo Penta D13 MH på tillsammans 1 000 hk (736 kW). Motorerna har SCR avgasrening. Varje motor driver en Aquamasterpropeller som är omsvängbara 360 grader. Farten är 10 knop.

För att vara en extra resurs under isvintrar är färjan klassad för 98 passagerare och har en salong under däck med 60 sittplatser.